Fredagsintervju med Håkan Norström
I dagens fredagsintervju har turen kommit till Håkan Norström. Att Håkan endast haft pudel i dryga sju år märks inte då många sprungit på honom på utställning och kurser där han är en mycket engagerad deltagare. Vi är väldigt glada över att Håkan ställde upp på att bli intervjuad och vi är säkra på att många fler kommer lära känna honom framöver då han och hans fru är engagerade pudelägare med framtidsplaner.
Vad har du för hundar idag?
Idag har vi Pumba 11 år, Smulan 2 år och Kavat 18 månader. Pumba och Kavat är svarta mellanpudlar och Smulan är en vit dvärgpudel 2.
Hur länge har du haft pudel?
Oj, Hela livet känns det som, men så är det faktiskt inte. Utan för cirka 7,5 år sedan. Det var en fredag när jag kom hem ifrån arbetet så säger min fru att hon vill ha en hund och hon vill att vi ska åka och “titta på honom”. En timme senare sitter vi i bilen på väg till uppfödaren som har en hane som de inte riktigt hinner med, då han är ganska aktiv. När vi väl kommer dit och möts av flera vuxna trevliga pudlar, men även sex monster på 6 veckor, då blir man såld. Så med hem i bilen på kvällen var vår Pumba 3,5 år och jag har inte ångrat mig en dag.
Så det korta svaret är egentligen bara 7,5 år. Jag har, innan Pumba, aldrig haft hund eller egentligen varit nära någon. Hundar har jag varit lite rädd för innan.
Du är ju duktig på pälsvård, har du några tips som kan underlätta till någon ny med pudel?
Jag började med päsvården efter att vi haft hund i två år. De första åren var det min fru som badade och klippte (samt vi fick lämna bort hundarna för att de skulle justeras efter att hon varit framme med saxen).
När jag såg min fru Gunillas klippning så kliade det lite i fingrarna att justera lite. Klippa bort kanterna från det fyrkantiga. Så en dag frågade jag om inte jag kunde få testa att klippa och det fick jag. Efter det har jag fortsatt och det är jättekul.
Så mina tips är:
- våga prova, det värsta som kan hända är att det måste växa ut igen.
- köp klipphäftet som finns på Pudelklubbens webbshop, den var min bibel de första åren och jag går fortfarande ibland in och uppdaterar minnet.
- när pandemin har lagt sig, gå pälsvårdskurs med din hund.
- sedan är youtube en jättebra källa för att få tips och trix, sök bara på “grooming” och “poodle”.
Men det viktigaste är nog kanske att bada sin pudel. En ren päls är enklare att sköta än en smutsig. Är våra i fullpäls badas de varje vecka, är de nedklippta blir det varannan vecka.
Vi vet att ni sysselsätter era hundar I olika aktiviteter, med allt från utställning till rally. Hur planerar ni deras träning och vad tycker du är roligast?
Jag och Gunilla delar intresset för våra hundar, vi brukar säga att de är våra gemensamma barn. Precis som med barn delar vi på ansvaret och vi delar även upp ansvarsområden, lite efter intresseområden.
Så Gunilla är den som är iväg på träningar som Rallylydnad, agility, viltspår med mera. Lite skämtsamt så har mitt jobb blivit lite att få dem att se ut som välskötta pudlar när hon är tillbaka. Men vi båda aktiverar dem hemma, lite småtrix, allt från vanligt sitt, ligg, till att balansera på nedfallna träd och bad i sjön som ligger en bit ifrån vårt hus.
Men med tre hundar där alla är på olika tidsbestämda aktiviteter, då krävs det helt klart lite planering, vi har lyckats dubbelboka oss, där jag bokat in utställning och Gunilla en rallytävling med samma hund på en helt annan plats. Så detta har vi löst med en kalender på kylskåpet med en kolumn för varje hund.
Roligaste aktiviteten? Det är helt klart utställning. Inte bara själva utställningen, utan hela paketet. Bada och klippa inför utställningen. Få möjlighet att visa upp en snygg hund där jag är den som varit med och påverkat I alla stegen, det är det bästa jag vet. Fast min fru anser inte att det här är en aktivitet men som tur är, är det inte hon som intervjuas, haha..
Vad är ditt bästa pudelminne?
Det första spontana som kommer upp är när vår regnbågshund Nino tog sitt första och enda cert på en utställning i Borås. Min fru försöker få mig till att bästa minnet är väl när jag och Pumba simmar tillsammans i sjön, eller när vi alla var ute och fricampade en natt i vindskydd, eller första inkallningen. Men nej, det är denna utställning. Vi hade varit på en massa utställningar innan och varje gång (känns det som) så fick han reservcert, varje gång snavade vi på målsnöret och någon annan var snäppet bättre.
Men så, här i Borås, lyckades vi. Men det var en massa tur. För precis innan vi ska gå in på finalen så lyckades Nino bränna sig på en humla, inte bara en gång utan två – på samma humla. Det var en ledsen kille jag hade i snöret och vi funderade på om vi skulle åka hem och skippa finalen.
Men så började finalen och vi tänkte att vi testar, vi är ändå på plats. Domaren gillade Nino, men Nino var lite ledsen. Domaren skickade oss varv efter varv och till slut så glömde Nino humlan och svansen gick upp på topp och den känslan att Nino var glad igen och när domaren pekar in oss som vinnare, den är obeskrivbar.