26 februari 2021

Fredagsintervju: Annika Gripencreutz

Fredag igen och dags för andra intervjun i vårens intervjuserie, idag får vi träffa Annika Gripencreutz, kennel Sine Cera.

Annika är ett känt ansikte i pudelkretsar – man kan springa på henne på utställning, BPH, MH, lydnadsplanen, diverse kurser och numera även i canicrossvärlden. Helt klart en kvinna med många järn i elden!

Trevlig läsning och trevlig helg!

Berätta lite om vad du har för hundar idag.
Hemma just nu har jag min Yzma som fyllde 11 år i veckan, en 3 årig brun hane – Jet – som jag importerade som valp från Tjeckien och en italiensk vinthund som heter Vilda. Vilda är 13 år.

Vad var det som gjorde att du fastnade för pudel?
Lite kul historia kanske. Jag skulle sluta jobba som hundförare och min tjänstehund (en malinois) skulle få fortsätta jobba med en av mina kollegor. Min dotter var 9 år (hon är 25 nu) tyckte att vi kanske kunde köpa en “riktig hund”. På frågan vad det var så var det en som kunde hänga med henne på allt. Som gillade barn, som man kunde träna agility med, som kunde få leka med kompisarnas hundar, som var mjuk o fluffig men som inte andra nyser så mycket av… Ja en riktig familjehund. O då konstaterade jag att det var ändå pudeln hon beskrev. Och på den vägen är det. Mellanpudel blev det och han hängde verkligen med på ALLT. Bilresor, ut på havet, letade kantareller, tävlade rallylydnad o lite vanlig lydnad, tränade spår av alla sorter, agility, nosework – hängde på alla äventyr lika glatt. Det valet har jag inte ångrat. Har sällan haft så kul med en hund som jag hade med honom och hans barn och barnbarn. Han var en riktig Tarzan och utgör grunden till min avel idag.

Vad är ditt bästa pudelminne?
Oj vad svårt. Det finns rätt många. Ett som jag skrattar mycket åt så här många år senare var när Tarzan avslutade sin knappt påbörjade lydnadskarriär. På tävling och momentet platsliggandet så var det en hund som reste sig och drog igång ett par andra hundar då den gick fram till dem. Tarzan låg kvar. Men vi fick lägga om alla hundarna. Två gånger. Till slut satte han sig upp vid tredje gången. Tittade på mig. Och gick. Helt lungt i långsamt tempo förbi alla hundarna och upp till bilen. Alla andra hundar låg kvar och bara tittade efter honom. Tror att några av förarna nästan slutade att andas. “Matte, nu skiter vi idet här och åker hem”. O det gjorde vi. Vi kunde göra andra kul saker ihop. Ett annat är att få bli BIS4 Junior med en egenuppfödd hane på MyDog. Det var häftigt. Vi slog över 70 andra hundar som gått till final.

Vad är viktigt för dig som uppfödare när du ska sälja en valp?
Att jag hittar rätt hem till valpen baserat på vad jag tycker mig se för behov i respektive valp. Därför tingar jag aldrig bort valpar i förväg och man kan inte vara säker på att få sin valp förrän den faktiskt är besiktad och klar. Tingar man en valp så ska det skrivas ett köpeavtal på det och som uppfödare är man bunden till det avtalet.

Vad gör du när du ska göra något riktigt roligt med dina hundar?
Jag och Jet har upptäckt sporten canicross. Det är väldigt roligt. Jag har aldrig tidigare varit en vän av att springa. Men när min hund jobbar – det är så roligt så jag kan drabbas av glädjeskratt och halv eufori när vi är i skogen och springer. Sedan gillar jag vildmarksliv över lag. Det senaste året har Jet och jag provat på att övernatta i hängmatta i skogen. Vi packar en rejäl vandringssäck, hängmatta, tarp, campingkök och ger oss iväg. Det är magiskt att ligga och betrakta rådjur, näbbmöss, sorkar, rävar promenera förbi lägret ihop med sin hund. Han är så tyst, så tyst. Den upplevelsen är oslagbar.