Fredagsintervju med Marie Torgersson
Dags för fredagsintervju! Nu har turen kommit till Marie Torgerson som föder upp toy och dvärgpudel under prefixet Zolbiets.
Marie är mycket engagerad i pudelklubben och har under flera år suttit som ordförande i västra avdelningen. Idag är hon en av våra uppfödarmentorer. Vi vet redan att man ofta springer på Marie på utställning men vi visste inte att det är henne man ska plocka kantareller med! Säg till när du ska ut i skogen Marie så kommer vi!
Trevlig läsning och helg!
Vad har du för hundar idag?
Jag har tre pudlar idag, två toy, Quila och Diaz och en dvärg, Xantie. Dom är fjärde och femte generationen pudlar som har fötts här hos oss, alla svarta.
Hur länge har du haft pudel och vad var det som gjorde att du skaffade pudel?
Jag har haft pudel sedan 2001, då vi köpte vår första toytik, tack vare en granne. Hon hade vår tiks mamma. Hon skulle para henne och vi kände i hela familjen att vi ville skaffa en hund, men visste inte om det skulle gå bra, då våra tre döttrar var allergiska.
Vi fick passa denna lilla docka som hette Donna, när hela hennes familj skulle på semester och Donna inte kunde åka med. Hon var en fantastisk liten tik som var underbar i temperamentet, lydde oss lika bra som sin egen familj och som ALLTID gick lös, hon var bara sååå enkel.
Det gick strålande att passa henne och alla döttrarna tålde Donna, så sagt och gjort, när Donna skulle ha valpar var vi först att tinga en tikvalp, hon fick bara en valp, en tik, så det var givet att det var vår hund, lilla Zolo. Vi skulle enbart ha henne som sällskapshund, men vi blev lite nyfikna på utställning och började ställa henne, hon blev ingen toy utan en liten, 29,5 cm, dvärg, men det gjorde inget. Utställning var väl inte Zolos starka sida, men hon fick Exelent och CK. Hon tyckte bättre om sin boll som hon bar med sig överallt.
Vad skulle du ge för råd till någon som går i uppfödartankar?
Första och främst tycker jag att man ska läsa igenom RAS och bli bekant med rasstandarden. Ta reda på vilka krav Svenska Pudelklubben ställer om man vill föda upp rasen.
Ta kontakt med en uppfödare som har lång erfarenhet som kan vara mentor för dig. Gå uppfödarutbildningen som SKK tillhandahåller och para bara renrasiga SKK- registrerade avelsdjur. Fundera över vad som krävs för att man ska ta en kull?
Gör PRCD-test om det krävs, patella-undersök och ögonspegla de mindre storlekarna.
Fundera över vad kan min tik/hane kan tillföra rasen? Varför ska jag ta en kull eller låta min hane para sig?
Ställ ut din hund så att du kan få en bedömning och se vart hon/han står sig i konkurrensen.
Se till att du har god ekonomi då det kostar en hel del att föda upp en kull. Var beredd på allt jobb det är att ha en valpkull och se till att kunna ta ledigt från jobbet.
Sist men inte minst få njuta av att få följa en kull från parning, födsel och sist när dom flyttar hemifrån och tårarna rinner när ens småttingar lämnar boet, men man vet att dom får det bra!
Vad gör du med dina hundar när ni ska göra något riktigt roligt?
Det bästa dom vet är när vi dagligen går ut i skogen och dom får hoppa upp på stenar, klättra i träd, gå balans på nedfallna träd i skogen och man har något speciellt godis som dom tycker om. Dom gillar att leta kantareller när det är säsong och Nosework är en favorit som står högt på listan. Xantie, min dvärgtik är helt otroligt duktig i Nosework och hade nog vunnit en del om matte hade hunnit med att träna mer, så fort jag gör en bana till henne tar hon den direkt.
Diaz, min yngsta toytik är en bärare, hon plockar pinnar, (läs stockar) så fort hon bara kan hitta och släpar hem dom, hon kan bära dom i flera kilometer bara dom har den perfekta tyngden. Ha ha ha! Hennes mamma Quila, älskar också att bära, men då är det grankottar vi pratar om, eller Ikeamöss i munnen när det kommer någon på besök, måste hon ha en i munnen.
Vad är ditt bästa pudelminne?
Mitt absolut bästa minne är när jag utbildade min förstfödda dvärg tik till kantarellsökshund. Hon tyckte verkligen detta var superkul, hon lärde sig doften på ett par veckor och var som en dammsugare i skogen. Första hösten efter jag utbildat henne hittade hon över 50 liter kantareller till familjen, hon var helt outstanding. Vi hade bott på samma ställe i över 25 år när hon, en dag, hoppade över ett dike och bara satte sig och markerade. Jag trodde inte att det fanns något där och tyckte hon skulle komma tillbaka, men hon satt kvar och tillslut fick jag hoppa över själv för att upptäcka att hon hittat superstora fina kantareller, där lärde jag mig att LITA ALLTID PÅ DIN HUND!