Fredagsintervju med Lena Petri
I dagens fredagsintervju får vi träffa Lena Petri.
Lena som haft storpudel sedan mitten på åttiotalet får ses som en av våra mest engagerade personer i Pudelklubben. Förutom att hon har fullt upp med sina egna pudlar så gör hon mängder för alla oss i Pudelklubben. Under åren har många pudelägare sprungit på Lena på utställning där hon gärna hjälper andra trots att hon själv snart ska in i ringen. Hon har kurser för våra medlemmar och hon hjälper till på Pudelns Dag och en hel drös andra aktiviteter. Ovanpå det så är hon vice ordförande i vår Centralstyrelse och en av hjärnorna bakom alla nya roliga produkter i vår webbshop. Med andra ord en riktig eldsjäl!
Vad har du för hundar idag?
Idag har jag två storpudelhanar – Albus och Harry.
Hur länge har du haft pudel och vad var det som gjorde att du skaffade pudel?
Jag köpte min första storpudel 1985. På den tiden fick man sitta med tidningen Hundsport och ringa på annonser.
Som tonåring fick jag prya på ett hundtrim där ägaren var uppfödare av mellanpudel, Kennel Sultan. Jag var sedan kennelflicka på olika kennlar, runt om i Sverige, med olika raser. Där fick jag sköta valpningar, valpkullar och lärde mig otroligt mycket om olika raser. Sedan sommarjobbade på hundtrimmet/kennel Sultan och på djursjukhus. Jag såg och upplevde skillnaden mellan olika raser och återkom till vår fantastiska ras Pudel. Bestämde mig då för pudel men ville ha en större och det blev då min första storpudel.
Du är en väldigt aktiv pudelägare som i många år varit engagerad i Pudelklubben. Vad är den största missuppfattningen du ser att folk har om pudeln som ras?
Att man måste borsta sin pudel varje dag, att kungspudel och storpudel är olika, Att pudeln är en fjantig tanthund och inte den allroundhund den faktiskt är. Många tror också de är smartare än sin första pudel, vid andra pudeln har man lärt sig hur snabbt man blir lurad.
I Pudelklubben är vi väldigt noga med hälsan på våra hundar och vi mäter och registrerar allt som går att registrera. I sociala medier läser man ibland rykten om sjukdomar på pudeln. Hur är det egentligen med det? Är pudeln en frisk ras?
Ja, pudeln är en av de friskaste raser som finns. De blir gamla och får pudelfnatt livet ut. Det jag kan tänka mig är att pudelägare/uppfödare är otroligt duktiga på att göra olika hälsotester (vilket är fantastiskt bra!) Men för en utomstående kan det ju naturligtvis tolkas att vi gör alla dessa tester för vi har så många sjuka pudlar. Vilket är helt fel. Det händer ju mycket i både knopp och kropp under pudelns uppväxt, bästa tipset tycker jag är att kontakta uppfödaren om man har funderingar eller frågor, de har oftast har bra erfarenhet och kan ge tips och råd. Vi är otroligt duktiga på att skriva alla hälsotester vi gör på våra pudlar, men mindre bra på att skriva/berätta hur frisk pudeln är, beskriva hur pudeln är som ras, vi måste helt enkelt bli bättre på att berätta att vi har en helt fantastisk och frisk ras som vi är stolta över.
Vad är ditt bästa pudelminne?
Hur långt är ett snöre? Jag har fantastiska minnen genom åren och fått härliga vänner tack vare våra pudlar. Här borde jag kanske skriva något fantastiskt resultat eller championat. Men märkligt nog blir det som poppar upp i huvudet just alla vänner, alla planeringar, ibland helt galna resor och platser man hamnat på. Resor med vänner till Poodle Club of America, Crufts och världsutställningar i olika länder och självklart alla tävlingar i Sverige Norge Danmark och så vidare. Snöret är långt och pappret kort så till nästa intervju får jag skriva mer minnen 😀