Fredagsintervju med Mona Plånborg Grenholm
I dagens intervju träffar vi Mona Plånborg Grenholm. Mona föder upp röda toy och dvärgpudlar under kennelnamnet Dreams in Red. Som ledamot i vår centralstyrelse så arbetar Mona aktivt för att främja och förbättra aveln av röd och grå pudel och är en stor del av teamet som skapar vår rastidning Pudelnytt. Har man träffat Mona på pudelklubbsaktiviteter så som utställning, nosework, ringträning osv så har man även hört hennes glada skratt! Vi är glada att vi har dig Mona!
Vad har du för hundar idag?
I dag har jag sex pudlar hemma, fem aprikosröda tikar samt en svart tik som jag fick köpa tillbaka av valpköparen då deras livspussel inte gick ihop som de tänkt. Jag är så glad de kontaktade mig!
Hur länge har du haft pudel och vad var det som gjorde att du skaffade pudel?
Jag har alltid haft hund, och pudel sedan – 99. Min då 10-åriga son hade sparat ihop pengar till en egen hund och vi fann en annons i vår dagstidning om pudelvalpar. Pudel var inte den ras jag tänkt alls, skälig och rädd var min fördom om rasen. Men denna valp, så go, fin, trygg och inte skällig alls. När han väl fanns i familjen var vi alla sålda.
Du är uppfödare av aprikosröd toy och dvärg. Det är i dagsläget en väldig eftertraktad färg och storlek och just färgen aprikosröd ökar i registeringsstatistiken – många som har en tik vill para den. Vad önskar du att alla som vill avla på ”din” färg ska veta och tänka på innan de gör det?
Jag har sedan 2007 arbetat för att min färg aprikosröd ska stå sig i konkurrensen med de svarta. Jag önskar att alla som tar en kull läser rasstandarden, framlänges och baklänges. Att de skaffar en mentor som kan hjälpa dem att se och lära. Alla pudlar behöver inte få valpar, fundera på vad din hund kan bidra med i aveln. För att citera en mycket stor svensk pudelprofil: “Du måste ha ett mål med din avel”.
Att ta en kull valpar är så mycket mer än att två individer parar sig. Vill du utveckla din avel och nå framgång måste du se vad tiken har, och vad som behövs kompletteras med hos tänkt hane. Du bör även ha kunskap om din tik och även hanens stam, vad som finns där bakom, vilket kan komma att spegla sig i din kull, eller i senare generationer. Börja med att göra de hälsotester som pudelklubben rekommenderar, visa din hund några gånger på SPK el SKK:s utställningar för att få en bedömning. När alla dessa bitar är på plats får du värdera om din pudel ska ha valpar. En valpkull är ett stort ansvar, inte bara åtta veckor utan hela kullens liv, är du beredd på det?
Jag fick två goda råd av äldre uppfödare av aprikos när jag började:
Råd 1: – Det tar tid Mona, men kämpa, det kommer bli bra!
Råd 2: – Varför göra det så svårt för dig köp en svart!
Jag valde den långa och lite tuffare vägen, aprikosröd.
Tycker du det är viktigt att vara medlem i Pudelklubben? Vad tycker du de som inte är medlemmar går miste om?
Ja det är viktigt med gemenskap med likasinnade, få kloka råd av andra pudelägare, kunna delta i ett mycket brett utbud av kurser anpassade efter din ras runt om i Sverige. Finns så många grupper på sociala medier där en valpköpare kan få vitt skilda råd av människor som tror sig veta. För mig känns det bättre att valpköpare vänder sig till folk som har kunskap.
Din pudel kan även få möjlighet att träffa och kanske busa med andra pudlar och du får en fin medlemstidning 4 ggr per år. Varje medlem genererar en peng som pudelklubben lägger på att bevara vår fina ras vilket är mycket viktigt för rasen. Pengarna kan gå till olika typer av tester om någon sjukdom dyker upp el för att förebygga. Jag bjuder alltid mina valpköpare på medlemskap i pudelklubben.
Vad är ditt bästa pudelminne?
Åh, det finns så många minnen, jag har svårt att välja, skulle kunna ta minnen när jag och mina pudlar nått fina resultat i utställningsringen eller i NoseWork. Men jag väljer ett helt annat minne, en häftig känsla när jag var långt upp i landet på besök. Jag hade med mig ett gäng pudlar så vi syntes väl. Pudelgänget och jag träffade en kvinna med en sheltie på promenaden. Kvinnan med sheltien stannade till och hälsade och frågade mig, är det du som har kennel Dreams In Red? Jag blev väldigt förvånad, jag känner ingen här uppe, men medger att hon har rätt. Vi börjar prata och hon berättar att hon följt mig och mina pudlar på nätet en tid. Då går det upp för mig att mina pudlar gjort avtryck i Sverige och det var en härlig känsla. Någon vet vem jag är och mina pudlar! Samtidigt kommer jag på att jag har ett grymt ansvar att leva upp till, för att fortsätta bli omtalad på ett positivt och seriöst sätt och förvalta de aprikosröda pudlarna.
Självfallet bidrar alla mina superduktiga valpköpare till Dreams In Reds kändisskap runt om i Sverige. Tack, ni mina levande reklampelare.