Dysplasi i höftleden (HD) innebär att höftleden inte utvecklas normalt under hundens uppväxt. Det kan påverkas av både ärftliga, genetiska, anlag och miljö (exempelvis kost och motion). HD graderas i en fem-gradig skala från A till E, där A och B anses vara normala höftleder.
Innebörden för den enskilda individen med lindrig till kraftig dysplasi ser olika ut, en del får kliniska problem medan andra kan leva opåverkade. Hos pudel ger en lindrig dysplasi (grad C) sällan några kliniska besvär även om undantag finns.
För de olika varianterna av pudel sker HD-röntgen mestadels för storpudel, där det är ett krav för registrering, och mellanpudel. Avelsrekommendationen inom SPK för storpudel är att det preliminära kullindex för en kombination bör som lägst vara 97. För mellanpudel är avelsrekommendationen att HD-röntga och att begränsa användandet av C hundar (när de används endast använda dem mot en HD-fri individ) samt att nyttja index som verktyg.
För valphänvisning är kravet för storpudel att om en hund med grad C skall användas så ska kullens preliminära kullindex uppgå till minst 100. För mellanpudel är kravet känd status, detta gäller även mellanpudel som är förälder till en kull där den andra föräldern är dvärg eller toypudel.
HD-index är infört på storpudel och mellanpudel och bör ses som ett verktyg i uppfödarnas avelsplanering.
Patellaluxation innebär att knäskålen (patella) kan förflyttas (luxera) från sin normala position. Det kan ske i två olika former, den vanligaste formen är när knäskålen glider ur sin position och hamnar på insidan (medialt) av knäleden. Den andra formen är när knäskålen hamnar på knäledens utsida (lateralt). Gradering av luxeringen sker från 0-3, där 0 är ett stabilt knä utan luxation och 1-3 är luxerande knän. En hund med kliniska besvär av sin luxation uppvisar oftast hälta. Blir hunden riktigt påverkad kan operation behövas.
Patellaluxation är i regel vanligare på mindre hundraser och för pudel är det önskvärt att undersöka de mindre varianterna. Ett officiellt intyg kan man få då hunden fyllt 12 månader och kan endast utfärdas av en veterinär med specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar.
För att få valphänvisning hos SPK krävs ett stambokfört resultat avseende patellaluxation på toy- och dvärgpudlar innan parning.
Ögonlysning utförs i första hand på djur som ska användas i avel för att säkerställa att ärftliga ögonsjukdomar inte ska föras vidare till nästkommande generation. Vid en ögonlysning tittar veterinären inte enbart på själva ögat utan också området runt ögat. Det finns ett flertal ögondiagnoser som förekommer på pudel, de flesta av dem är av sådan karaktär att det inte behöver påverka hundens vardagliga liv men vissa kan skapa större besvär. SPKs rekommendationer är att avelsdjur ögonlyses efter 18 månader och efter 5 år. Det är ett krav för valphänvisning för de mindre varianterna.
PRA, progressiv retinal atrofi, påverkar gradvis ögats stavar och tappar i näthinnan och en drabbad hund blir slutligen blind. Det finns flera olika varianter av PRA och hos pudel är den vanligaste prcd-PRA (progressiv rod cone degeneration) som finns främst hos våra mindre varianter. Hälsoprogrammet, som kräver DNA-test inför avel, på de mindre varianterna bidrar till minimera risken för sjuka hundar.
Prcd-PRA har hittats hos ett fåtal storpudlar. Utöver prcd-PRA så förekommer ytterligare en variant av PRA, den heter rcd-4 (rod cone degeneration).
För att få ökad vetskap om hur utbredd rcd-4 är i vår population uppmuntras pudelägare av alla storlekar att DNA-testa.